I dag blev dagen lite längre än gårdagen, kändes det som i alla fall.
Mamma och Erica kom in hit, köpte present till storasyster, fikade på Åbacka café och var vid mormor och morfars(L) grav med lite fina blommor. Den 1 juni var det 11 år sedan mormor lämnade oss och så är det lite drygt 15 år sedan morfar fick bort. De två senaste åren har jag saknat dom något oerhört mycket, det finns inte ord. Det är så mycket jag skulle ha velat tala om för dom. Det finns mycket dom skulle ha varit stolta över och velat se. Morfar fick aldrig träffa Erica, som är deras yngsta barnbarn och ingen utav dom fick träffa något av deras 5 underbara barnbarnsbarn. Dom fick inte chans att gå på något av deras barnbarns bröllop, dom fick aldrig se att jag fick chansen att bli det jag velat sen jag gick i tvåan. Dom fick aldrig ens veta att jag ville bli florist och dom fick aldrig träffa mattias, men dom skulle ha tyckt om honom. Men kanske, kanske sitter dom någonstans uppe i himlen, håller om varandra och tittar ner på oss. Dom kanske ser allt vi gör och kanske vet dom att vi saknar och älskar dom så otroligt mycket.
Men fredagen var en jätterolig dag i alla fall. Var ute med Sara och hade grymt roligt, drack precis lagom mycket och dansade till fötterna värkte så pass mycket att vi fick gå barfota hem. Träffade mycket trevliga människor också för den delen:)
4 kommentarer:
Om de nu sitter där uppe och dinglar med fötterna från ett fluffigt moln, då är det nog så att de håller koll på dig, och är stolta över att de har ett så välartat och trevligt barnbarn :) (eller ja tre stycken är det väl kanske, men de andra två kan vara ondskefulla, vad vet jag ;)).
nio barnbarn har dom:)
Herregud då är det kanske skönt för dom där de är, där är det lugn och ro iallafall ;)
hehe joo kanske men vi i min familj är yngst dom andra är över 25 nu allihopa:)
Skicka en kommentar