Aaaaw.

Helt plötsligt fick jag energi till att göra massa saker.
Jag fick min Stickabok igår, så jag vill köpa garn så jag kan sticka, jag vill sy och rita och massa roliga saker. Jag vill köpa en iPod för då kan jag ju sticka ett gulligt fodral till den:)


Och syster yster ska på kick off med jobbet i Januari, till sälen och åka skidor.
Det skulle också vara roligt, bara glida omkring i backen och ha det roligt. Bara man inte ramlar vill säga:P

Lite tveksam.

Till att jag ska klara av skolan och spelningen i morgon. Jag vill varken missa Niclas Jensen eller Billy the vision & the dancers, det skulle ju kanske va fest, mamma och jag och Maud skulle ju kolla på Joy Singers och så skulle vi ju till ikea. Varför just den här veckan?
Gaaaah, men jag orkar ingenting. Så jag är ganska tveksam till att jag hinner bli okej tills i morgon.

Jag blir arg när jag tänker på det, dumma något.
Och så saknar jag min älskling massor.
Det positiva är dock att mina oriflame-grejor har kommit, hoppas dom inte är superdåliga. Mamma kommer snart hem med soppa spenat, och glass:)

Och om den underbara gula jack-tröjan från indiska finns kvar och sitter bra så ska jag nog köpa den, för jag får lön i morgon:D

Virrigt.

Jag är hemma i Åtvid, är sjuk och grejer.
Var hos skolsyster igår med alla mina krämpor:L Tanten har inte ens en febertermometer. Och tro det eller ej men jag fick äntligen en tid till skolläkaren med min dumma handled, kanske äntligen kan få ordning på den. Och så trodde hon att jag kanske kunde ha lunginflammation, då blev jag lite rädd. Men idag har jag varit på vårdcentralen och det visade sig att så illa var det inte, lite infektion bara så jag fick hostmedecin. Att hostmedecin aldrig kan smaka ens lite vettigt, måste smaka äckel och vara trögflytande.

Igår så gjorde jag en begravningskrans och en låg dekoration som jag faktiskt blev nöjd med:O, har aldrig blivit nöjd med en sån förut:) Och jag fick göra dom i vitt och grönt, mina absoluta favoritfärger. Lustigt att man har så mycket inspiration, när man knabbt orkar stå upp. Annars är det helt idetorka minsann. Det finner jag aningen lustigt.
Nationella prov i engelska, två delar avklarade. Uppsatsen kändes inget vidare men jag fick ganska okej på testskrivningen såå:) Fick dock lite scenskräck på det muntliga. Tänk att man kan gripas av en smula panik av en mikrofon som är ca 2 gånger 3 centimeter, usch.

Nu ska jag försöka friskna till, vill inte missa Niclas Jensen på fredag. Han är nordisk mästare och har inspirationskväll på torsdag, vi får se det på fredag...
men men nu ska jag lyssna på bra musik, tack Tobias, och kanske gå och lägga mig en stund. låter väll bra? :)

Soligt.

Idag har varit e fin dag, kallt om öronen dock.
Min tekanna hade inte gått sönder som jg hade hoppats på att den skulle göra, så det var bara att fortsätta med den.
Gick en promenad ner till stan i min nya fina kappa,mötte Mattias, köpte farsdag-present och ett fint gult skärp.
Det kändes underbart när solen lyste och öronen fryste.

Jag är fortfarande väldans kär i den fina tröjan från indiska nästan så ja täner på en varje sekund.

Kärlek.

Ibland.

Ibland, så saknar jag bara allt det gamla, allt som har varit.
Eller delar av det, vissa personer.
Robin, Jocke, Filip, Tobbe och alla dom där. Johanna, Josse, Nathalie. Mormor och Morfar<3.
Visst älskar jag det och dom som jag har nu, men det var så skönt då på något sätt.
När man var mindre och bara fick vara, och när man började göra andra saker.
Ibland längtar jag verkligen efter den tiden när jag inte kunde cykla och sprang efter Robin och Filip, när vi lekte burken och hade våran hemliga klubb på vinden.
Eller när jag var hemma hos mormor, när vi gick till affären och jag alltid valde den dyraste glassen även fast jag inte tyckte om den, bara för att jag fick.
Jag saknar tiden hos mormor med alla kammar, majblommor, spel.

En gång hade jag i nån gammal penna i mormors tvätt maskin så att all hennes tvätt blev lila, dom hade blå och vitrutigt tyg över fåtöljerna, och så hade dom nån rosa tunn skumgummigrej att ställa disken på istället för ett vanligt diskställ.
Men dom dog för 14 och 10 år sedan.
Det senaste året, eller sedan jag flyttade till norrköping har jag börjat tänka mycket på vad som betyder mest, vilka som jag verkligen saknar.
Mormor, Morfar och Robin saknar jag något extremt mycket.
Mamma är den viktigaste personen i mitt liv.
Mina underbara vänner och mattias <3

OOOO jag hittade en jättefin övertröja/tunntunn jacka på indiska den var helt mörkgul och helt underbart fin, det var något mönster i tyget som var lite mörkare, typ medaljongmöntster. Jag blev helt jättekär<3

Jag vet nog ingenting

En sak jag har funderat över, och börjat tröttna på är varför jag jämt känner mig bortglömd och utanför. Bland vänner och i familjen. Familjen har väll bara mycket att tänka på men så är det vännerna (?).


Hur kommer det sig att ingen hälsar på, ens frågar om dom får komma,
och hur kommer det sig att samtalen på min mobil nästan bara är från mina föräldrar och min pojkvän?.
Det kan väll inte vara så svårt att lyfta på luren och fråga om man vill vara med och hitta på nått i helgen?, inte ens när man är hemma är samtalen från dom, inte ens då när man ska hitta på nått så ringer det.
Är man inte kontaktbar om man inte sitter på msn hela dagarna? eller är det så jävla jobbigt att lyfta på luren?.
Och så var det fest, ingen aning om det, men jag blir inte tillfrågad personligen inte ens när jag sitter vid samma bord, jag måste kommentera det för att nån ska säga nått om att jag får komma, genom min pojkvän?! Allt blir så roligt då?, Nej.

Jag behöver inga kommentarer eller förklaringar, man behöver inte börja ringa. Jag kan bara känna mig väldigt bortglömd, men jag söker ingen medkänsla.
Var bara tvungen att skriva, kanske lite patetiskt men vem orkar bry sig om sånt. Det "kanske" är så här det är.