elin.

Jag är trött, och det har jag varit i ett halvår nu, varje morgon har jag letat genom huvudet efter ursäkter och orsaker för att slippa gå upp. Men jag har hela tiden försökt att intala mig det som alla andra verkar tro på, att det skulle bli bättre bara för att det snart är sommarlov. Men det är just det som är grejen. När det snart är sommarlov så är nästan alla kurser snart slut och då är det hur mycket som helst att göra, extra mycket. Det är det jag inte klarar. Att göra allt på en gång. Tröttheten tog över efter en liten egentligen obetydande händelse. En pytteliten sak som fick allt att brista. Kroppen blir helt matt och huvudet är som ett blankt papper. Alla måsten som kan vara roliga och ganska lätta annars blir till världens största saker och helt omöjliga att genomföra. Det funkar helt enkelt inte. Och att försöka piggna till verkar inte vara nått att fundera på, det lyckas bara en stund i alla fall. Jag panik av allt, av alla frågor, alla dessa försök till att hjälpa. Det är bara inte så lätt, för tankarna och inspirationen kommer inte tillbaka. Det känns som att allt gömmer sig och ingenting vill komma fram.