onsdag.

Jag var segare än segast i morse men tog mig i kragen och tog en Pw i alla fall. Det var riktigt skönt och när jag gick där på ena sidan av ån började solen kika fram bland molnen. Jag längtar så oerhört mycket till våren.
När jag promenerar funderar jag mycket. Ofta på dåtid. Idag flöt gymnasietiden och vårat nyss firade treåriga förhållande förbi mitt huvud. Hösten 2005 när jag var så kär i allt och alla men mest i Mattias. Små flörtiga sms och långa konversationer på Msn. Man kommer ju visserligen inte ihåg vad som skrevs, för det behövs inte längre men där där känslan. När jag tänker på det så pirrar det sådär härligt i magen igen. På sätt och vis kan man ju önska att man vore tillbaka trots allt. Till tiden innan vardagen. Men vardagen kan vara ganska bra i alla fall:)
Jag gick där med lasse i öronen och solen i ögonen och kom att tänka på det bästa sms:et jag fått. ett av dem få man kommer ihåg. Det var från tobias. Och jag bor kvar i samma två och tycker du ska komma hit snart, för du kan väl inte fortfarande vara sjuk?

Så nu spelas en del av mitt hjärta och snart ska jag till Ikea.